LYRICS

SONGS & STORIES  
Markus Hultcrantz - Album
LET ME DIE WHILE I'M ALIVE >>
SONGS & STORIES >>
OH LOVE >>
WORDS AT SILENCE >>

GUSTAF FRÖDING 
Gustaf Fröding - Album (poems)
VIKEN (SE) >>
JONTE OCH BRUNTE (SE) >>
MEN (SE) >>
EN KONSTTEORI (SE) >>

PAPA EP  
Markus Hultcrantz - EP
PAPA >>
YOURS >>

PÅ RIKTIGT FRÅN HAGABERGS KAPELL  
Markus Hultcrantz - EP
ENSAM MAN MED MUSTACH (SE) >>
LÅNGSAMT FARVÄL (SE) >>


TEXTS

UNGMANLAND
Markus Hultcrantz - Novel (draft)
PROLOG (SE) >>

GATSBY STATION
Markus Hultcrantz - Short story (draft)
GATSBY STATION (SE) >>

MINNEN
Markus Hultcrantz - Short story (draft)
MINNEN (SE) >>

GATSBY STATION (UTKAST)

Novembernatten tjöt. Regnet kastades som spjut mot gatlyktorna och frös till is. En hund, aldrig älskad, aldrig klappad, sprang in under Carolinebridge och försvann. Natten suddade ut skuggorna. I viken flockades sjöfåglarna och skakade frosten från vingarna. På tidningen som virvlade under soptunnan stod förra söndagens datum. Novembernatten kramade livet ur staden.
  Rälsen ledde genom dimman från tunnelöppningen nere vid St. Richards Park upp till krönet på Muffin Road och fortsatte via Riverton Square vidare tills den slukades av nästa tunnel nere vid Hollows End. Rosten låg som ett skal av grus på skenorna och mitt uppe på Riverton Square låg perrongen som en betonggrav. Järnskylten som svängde och knarrade i vinden läste; “Gatsby Station”.

På en tegelbyggnad invid perrongen hängde en klocka. Den rosslade till och urtavlans visare slog över på tjugofem minuter över midnatt. På järngrinden som spärrade huvudingången satt ett hänglås, men bakom gallret, mellan glipan i dubbeldörrarna, kunde man ana en vänthall i mörkret. Där var rader av bänkar och en glasruta framför en rullgardin och skylten som upplyser de resande om öppettiderna. I taket hängde en tv med skuggor av information om avgångar och ankomster. Fyra tidsangivelser kunde avläsas trots att bildskärmen slocknat. Tidningstället vid kiosken hade tömts och löpsedlarna bakom plasthöljet visade gårdagens nyheter; en man eftersöktes för mordet på ett barn.
   I en korridor stod en rad med förvaringsskåp. Tio cent skulle stoppas i springan för att nyckel skulle rekvireras. Samtliga satt i sina lås. Korridoren slutade vid två dörrar. Den ena hade en bild av en man i hatt, den andra, en kvinna i långkjol med ett barn i hand. Skivan under handtaget visade den röda halvan, men dörren gick ändå att öppna. Männens dörr hade varken lås eller handtag. Toalettstolen var utan sits och utan lock, den slutade aldrig att spola. Det luktade urin och det låg en fimp i handfatet.
   Korridoren igen, men nu fattades nyckeln till box nummer sju. Det blinkade till och ljusrören i taket tändes. Huvudentréns dörrar svängde upp och gallergrinden slets loss från sina gångjärn och försvann i en virvelstorm. En blixt slog ner och vatten kastades upp som fontäner ur toalettstolarna. Ett tåg dundrade förbi perrongen utan att stanna. Skylten svajade av vinddraget. Mitt i vänthallen hängde en man i ett rep. Hans ögon stirrade utan att se. Ut i natten.
   Jag skrek.
   Åskmuller svarade.
   Luften tjocknade, gick inte att andas. Regnet tilltog och smattrade mot plåttaket. Vinden tjöt och repet svängde fram och tillbaka. Knarrade, skrapade.
   Mörkret sänkte sig igen. Nyckeln till box nummer sju satt åter i låset. Vinden mojnade och det slutade att regna. Tystnaden slöt sig som ett kistlock.
   Mitt i vänthallen hängde en man i ett rep. Dörrarna till Gatsby Station gick inte att öppna.

<< BACK